Ähtäri Djurpark

Öppettider

Priser 2012

Köpi flyttade in först

Ähtäri Djurpark öppnades 1973 och är Finlands första naturenliga djurpark. Målet har ända sedan starten varit att skapa en rymlig och naturlig livsmiljö för djuren. Det 60 hektar stora området med sin varierande terräng och växtlighet har gett en strålande möjlighet att genomföra de grundtankar som den europeiska djurparksföreningen EAZA lagt fram gällande skötseln av djur i fångenskap.

Älgen Köpi var det första djuret i Ähtäri Djurpark. Några år senare anlände vargarna och lodjuren. Den mest kända invånaren i Djurparken är ändå björnen Santeri. I dag finns det 65 djurarter i Ähtäri Djurpark, av vilka de flesta är djur från barrskogszonen. Det finns även några tropiska arter, däribland papegojor.

Älg

Älgen är Finlands största däggdjur och hjortdjur. Den har ingått i vår fauna sedan strax efter den senaste istiden. Tillgången på föda avgör hur långt älgen vandrar under de olika årstiderna. Älgens betesväxter omfattar hundratals olika växter. Sommartid betar den helst vide, asp och rönn, medan favoritfödan vintertid är en och tall.

Fjällräv

Fjällrävens vinterpäls är ytterst varm, vilket gör att räven börjar öka värmeproduktionen först vid en temperatur på -40°.Fridlysningen av fjällräven år 1940 medförde inte den önskade ökningen av stammen. Livsbetingelserna för fjällräven har tvärtom blivit ännu sämre, eftersom den vanliga räven övertagit dess levnadsområden och även börjat jaga fjällräv. Eftersom de stora rovdjuren minskat i antal, har möjligheterna för fjällräven, som är asätare, att hitta föda till sina ungar försämrats och kullarnas storlek minskat.

Lodjur

Av norra halvklotets fyra närbesläktade lodjursarter är vårt lodjur det enda vilda kattdjuret i Finland. Den är ojämnt spridd i landet.
Lodjuret är en ytterst tålmodig jägare som förlitar sig på sin goda syn och hörsel. Det tar flera år för lodjuret att lära sig jakttekniken, även om de grundläggande färdigheterna är nedärvda.

Vildsvin

Anfadern till vårt lantrassvin, vildsvinet, är duktig på att böka i jorden. Vildsvinet är smalare och högre än det vanliga svinet och gör ett imponerande och skrämmande intryck. Den här nykomlingen, som på 1950-talet vandrade in från ryska Karelen, kan väga upp till 230 kilo. På grund av de stränga vintrarna kan vildsvinet inte nå en allmän utbredning i Finland. Tack vare den tjocka och täta fällen skulle den visserligen klara kylan, men den har svårt att hitta föda vintertid.

Årstiderna i Djurparken

Årstidernas växlingar kan bäst följas i Djurparken, där djuren omges av en ursprunglig natur som motsvarar varje arts rätta livsmiljö.

Våren är i djurvärlden en tid av förökning och förnyelse. I mars vaknar björnarna ur sin vintersömn och kommer ut med sina ungar. Också järven presenterar eventuella avkomlingar i vårsolens sken och likaså får hjortdjuren familjeökning under våren. Fåglarna sätter bo och ungarna börjar kläckas på tröskeln till sommaren.

Dovhjort

 Denna antingen vackert fläckiga eller mycket mörka hjort härstammar från
 Främre Asien. Den infördes och sattes ut på Näs herrgårds marker på 1930-
 talet. Dovhjorten är en mycket skygg och lättskrämd idisslare som, i likhet
 med en del andra hjortdjur, lever i flock.

Björn

Det runda huvudet och de runda öronen ger skogens konung - björnen - ett nästan rörande utseende. De första människorna i Europa mötte en betydligt större björn än dagens. Efter istiden har björnen blivit mindre. Våra björnar kan likväl väga ända upp till 300 kilo.

Under sensommaren och hösten börjar djuren förbereda sig inför vintern. De bygger upp sin päls och sina inre förråd. När vintern kommer är djuren i bästa form. De är imponerande och livfulla i sina ståtliga vinterpälsar och fjäderdräkter.

Berguv

Ugglan har alltid varit en symbol för vidskepelse och en sinnebild för såväl dumhet som vishet. Berguven är Europas största uggla och har genom fridlysning ökat i antal. Berguven har, som ugglor i allmänhet, en mycket skarp hörsel tack vare det speciella hörselsystemet. Ugglan har upp till 300 gånger bättre hörsel än t.ex. tamduvan.

Varg

Vargen rör sig över långa sträckor och vandrar helst nattetid. Vargen måste jaga i flock för att kunna fälla byte som är större än den själv. Strövande ensamvargar är i regel unga honor som söker partner. De jagar alltid mindre djur såsom hare, bäver och till och med sork. Den varg som finns i Finland väger upp till 50 kg och är större än artfränderna i medelhavsländerna.

Järv

Järven är Europas största mårddjur. Den påminner dock mera om en liten björn eller grävling än om en mård. Järvens rullande gång ger ett klumpigt intryck - ett intryck som i högsta grad är vilseledande. Järven är stark och har kraftiga käkar. Den är en skygg ödemarksvandrare som hellre går i andra jägares spår än själv jagar. Vår järv härstammar från den s.k. Schlosserjärven, som levde för 400 000 år sedan.
Trots de stora tassarna har järven svårt att gå i mjuk snö och jakten blir därför ofta resultatlös. Järven markerar sitt revir genom att utsöndra lukter. Utsöndringarna berättar samtidigt för andra järvar att en järv redan jagat i området.

Ähtäri ligger mitt i Finland, cirka 160 km från Tammerfors. Man kommer enkelt till Djurparken även med tåg; den närliggande hållplatsen heter Zoo.
Djurparken är öppen varje dag året runt.

Intill Djurparken finns en camping samt badhotellet Mesikämmen.

Områdets storlek: 60 hektar
Ledernas längd: 3 km
Antal arter: 65 djurarter från barrskogszonen, därutöver några tropiska djurarter
Antal djur: cirka 300

Citat från boken Ähtärin Eläinpuisto 10 år:

”Undret i Ähtäri fick sin början för drygt tio år sedan. Då fanns det en anspråkslös campingplats i Mekkoranta, vid sjön Hankavesi, som lockade turister. Det var inget fel på platsen, vackert landskap, rent vatten och en sandstrand.

Kommundirektör Väinö Jaakola ansåg dock, att detta inte var tillräckligt. Han hade beslutat, ge fart åt turismen i kommunen, göra den till en betydande näring. Hans tankar sysselsatte sig länge med ett djärvt project. Skulle det vara möjlig att grunda en djurgård eller djurpark? Han hade sett flera sådana I Sverige och av dessa var I synnerhet Kolmården en stor turistattraktion. Den ekonomiska risken var naturligtvis stor. Skulle beslutsfattarna i kommunen komma med? Skulle man få ens en del av dem övertygade om att projektet skulle kunna lyckas?

Tiotals timmar gick åt till att mangla frågan på sammanträden, ännu flera var timmarna man diskuterade man mot man eller i telefon, innan de första besluten fattades. Man började med att beställa en plan. Det föreföll vara den minsta risken att beställa en utredning av kommunens förutsättningar som turistort och en helhetsplan från Sverige, av Kolmårdens planerare.

Denna generalplan med platsval och grundkartor blev färdig år 1969. Den omfattade ett förslag till djurpark, husdjurpark, campingområde, hotellrestaurang, vägnät på området, fritidsaktiviteter och strövområden. Djurparken förverkligades inte som sådan enligt svensk modell, eftersom projektet skulle ha blivit alltför kostsamt med isbjörnar, pingviner och myskoxar. Man beslöt att ta det säkra för det osäkra och kontaktade Ilkka Koivisto och frågade, om han hade något förslag.

Förslaget kom: anlägg en djurpark, som koncentrerar sig på inhemsk fauna, men utesluter havskusterna och även tundraområdet. Förslaget godkändes och förslagsställaren fick i uppdrag att utarbeta en plan. Detta arbete tog några månader i anspråk och veterinär Carl Wahlberg bistod med goda råd.

Innan man slutligen kunde inleda byggandet var det ännu många beslut som måste fattas och godkännas. Väinö Jaakola fortsatte sin kamp, anspråkslöst men envetet. Det var många som stödde honom. Men många var ännu emot. Man ville inte ha vargar till Ähtäri och inte heller några andra av skogens rovdjur.

Vargarna kom dock, bland de första. En ny djurskyddslag, som trätt i kraft år 1971, tillät att djur förevisades mot betalning. Innan jord- och skogsbruksministeriet började bevilja tillstånd, fastställde det minimimått för tillåtna utrymmen och inhägnader. Djurgården i Tammerfors, som verkat i anslutning till ett gammalt slakteri sedan 1960, upphörde omedelbart med sin verksamhet, eftersom de nya bestämmelserna skulle ha inneburit en helt ny djurparksanläggning och till detta ansåg man sig inte ha ekonomiska resurser.

Ähtäri fick en del av djuren i gåva.

Byggnadsarbetena på djurparken inleddes sommaren 1972 och de områden djuren fick till sitt förfogande blev enligt planen så store att de alla gott och väl uppfyllde ministeriets minimikrav. Man hade inte ännu i detta skede för avsikt att förverkliga planen i sin helhet.

Det bästa stödet på hemmaplan fick man av Kyllikki Jaakola, som i begynnelseskedet fungerade som sekreterare, djurskötare och instruktör för nya skötare.

Den festliga invigningen ägde rum den 17 juni 1973. Djurparksprojektet hade väckt uppseende och cirka femtusen människor mötte upp. Statsmakten representerades av handels- och industriminister Jermu Laine och Vasa län av landshövding Martti Viitanen med maka. Först hölls de sedvanliga talen och det övriga programmet och slutligen öppnades portarna till djurparken.”